Angel<3
Ett plask hörs när flickan föll ifrån himelen, hon åker upp på ytan och söker efter andan, kollar upp mot himmlen och undrar varför, hon hör en röst som säger att hon får tillbaka sina vingar när hon är klar med sitt liv som människa, rösten lovar med att han ska ge henne dom finaste vingarna som finns om hon fullföljer livet tills vingarna är klara.
Hon nickar och börjar simma imot land, börjar krypa upp på stranden, känner sanden skrapar på knäna och kliar, hon ställer sig upp, försöker borsta av så mycket sand hon kan, hon inse att få bort allt är meningslöst.
Hon börjar gå ut till vägen som hon ser en bit bort, hon släpar sina fötter längs vägen, bort till ett land där hon aldrig varit förut, hon vet inte hur eller vad hon ska göra, hon bara går där.
Hon kommer in till en stad som sover, inte en människa på gatorna, hon undrar vart alla är, vart kan dom vara.
Sen kom hon på, hon som hade studerat människorna länge, hon kände sig så dum att hon inte kom ihåg allt dedär, men nu vet hon, hon sätter sig vid en dörr, sitter där och väntar på morgonen, på människorna.
Hon vaknar i ett ryck, kollar upp och ser människor från höger till vänster som bara passerar förbi, några kollar men inte alla, hon ställer sig upp och går runt och kollar på alla människor, alla är så olika varandra, många rusar förbi, som att de brinner, men andra går lugnt och njuter av livet.
Hela dagen studerar hon människorna, går efter några, se va dom gör, man ser mer därnere än uppe i himlen märkte hon, hon var så nyfiken så hon glömde vad hon egentligen skulle göra.
Kvällen kom och hon stod där igen, ensam i mörkret, hon kollar upp mot himlen och frågar vad hon egentligen skulle göra här, en röst säger " När du hittat personen som glänser om sig, får den att inse varför den ska leva, då är du klar, men du märker inte vem personen är förens du lärt känna den".
Hon kollar förvånande upp och tänker hur ska hon klara de, det finns omkring tusen människor här.
Hon nickar osäkert och börjar gå till ett hörn och lägger sig ner för att falla i sömn.
Dagarna går, hon får pengar, hon får blickar, hon hittar vänner, hon får jobb.
Hon köper lägenhet, skaffar rumskompisar och har kul, hon glömmer sakta bort vad hon är och varför hon är där.
Åren efter år, kärleken kommer smärtan består.
Hon sitter på fiket, äter sin sötsak som hon längtat efter hela veckan, läser sin tidning i lugn och ro.
Dörren öppnas och klockan plingar sött som vanligt, hon brukar aldrig titta upp vem som kommer in, men nu väckte nyfikenheten upp i hennes tankar och hon kollar snabbt vem det är och sedan ner i tidningen, hon stannar upp i läsandet och kollar sakta upp igen, ser en kille med ett par ögon som väcker nyfikenheten, ett leénde som får henne att känna sig varm på något sätt, hon kollar på honom länge, hon känner igen han, hon blir så nyfiken, han kollar sakta mot hennes håll och hon kollar snabbt tillbaka i tidningen generat, han går sakta till henne och sätter sig framför henne och ler, hon kollar sakta upp och han börjar hälsa, hon blir lite chokerad, han berättar att han hade sett henne på en fest och att dom visst hade samma vänner, hennes leénde blev stort och dom pratade en lång stund, delade på skrattet.
Tiden går så fort, dagarna med, dom träffas lite ibland och pratar, månaderna gick och hon märke en konstig sak med honom, han började lysa om sig, dom träffas oftare, hon börja märka att han öppnar sig mer och mer, hon märker hans sorg som tynger hans hjärta, hon tröstar hon förklarar.
Kärleken växer mellan dom, lyckliga minnen, sorgen är som borttårkad, såren är som läkta, men ärren syns ibland och väcker gamla minnen, men dom betyder inget mer.
Dom är lyckliga nu, dom älskar varandra.
Dom går där hand i hand, förtrollad av kärleken, ser inte, hör inte, bilen kommer och dom omkommer i en olycka.
Sorgen förblir i människornas hjärtan, längtan och kärleken till dom.
Hand i hand lyftes dom upp till himlen, rösten säger mjukt, "Nu är du tillbaka min älskade Ängel, du har gjort din plikt, att finna kärleken, den enda som behövs för att förbli lycklig, en Ängels dröm, här får du dina vingar som jag lovat och din kärlek som belöning".
Hon flyger runt där, lycklig med kärleken. Nu vet hon varför människor letar efter kärleken, nu vet hon varför dom lever.
Hon nickar och börjar simma imot land, börjar krypa upp på stranden, känner sanden skrapar på knäna och kliar, hon ställer sig upp, försöker borsta av så mycket sand hon kan, hon inse att få bort allt är meningslöst.
Hon börjar gå ut till vägen som hon ser en bit bort, hon släpar sina fötter längs vägen, bort till ett land där hon aldrig varit förut, hon vet inte hur eller vad hon ska göra, hon bara går där.
Hon kommer in till en stad som sover, inte en människa på gatorna, hon undrar vart alla är, vart kan dom vara.
Sen kom hon på, hon som hade studerat människorna länge, hon kände sig så dum att hon inte kom ihåg allt dedär, men nu vet hon, hon sätter sig vid en dörr, sitter där och väntar på morgonen, på människorna.
Hon vaknar i ett ryck, kollar upp och ser människor från höger till vänster som bara passerar förbi, några kollar men inte alla, hon ställer sig upp och går runt och kollar på alla människor, alla är så olika varandra, många rusar förbi, som att de brinner, men andra går lugnt och njuter av livet.
Hela dagen studerar hon människorna, går efter några, se va dom gör, man ser mer därnere än uppe i himlen märkte hon, hon var så nyfiken så hon glömde vad hon egentligen skulle göra.
Kvällen kom och hon stod där igen, ensam i mörkret, hon kollar upp mot himlen och frågar vad hon egentligen skulle göra här, en röst säger " När du hittat personen som glänser om sig, får den att inse varför den ska leva, då är du klar, men du märker inte vem personen är förens du lärt känna den".
Hon kollar förvånande upp och tänker hur ska hon klara de, det finns omkring tusen människor här.
Hon nickar osäkert och börjar gå till ett hörn och lägger sig ner för att falla i sömn.
Dagarna går, hon får pengar, hon får blickar, hon hittar vänner, hon får jobb.
Hon köper lägenhet, skaffar rumskompisar och har kul, hon glömmer sakta bort vad hon är och varför hon är där.
Åren efter år, kärleken kommer smärtan består.
Hon sitter på fiket, äter sin sötsak som hon längtat efter hela veckan, läser sin tidning i lugn och ro.
Dörren öppnas och klockan plingar sött som vanligt, hon brukar aldrig titta upp vem som kommer in, men nu väckte nyfikenheten upp i hennes tankar och hon kollar snabbt vem det är och sedan ner i tidningen, hon stannar upp i läsandet och kollar sakta upp igen, ser en kille med ett par ögon som väcker nyfikenheten, ett leénde som får henne att känna sig varm på något sätt, hon kollar på honom länge, hon känner igen han, hon blir så nyfiken, han kollar sakta mot hennes håll och hon kollar snabbt tillbaka i tidningen generat, han går sakta till henne och sätter sig framför henne och ler, hon kollar sakta upp och han börjar hälsa, hon blir lite chokerad, han berättar att han hade sett henne på en fest och att dom visst hade samma vänner, hennes leénde blev stort och dom pratade en lång stund, delade på skrattet.
Tiden går så fort, dagarna med, dom träffas lite ibland och pratar, månaderna gick och hon märke en konstig sak med honom, han började lysa om sig, dom träffas oftare, hon börja märka att han öppnar sig mer och mer, hon märker hans sorg som tynger hans hjärta, hon tröstar hon förklarar.
Kärleken växer mellan dom, lyckliga minnen, sorgen är som borttårkad, såren är som läkta, men ärren syns ibland och väcker gamla minnen, men dom betyder inget mer.
Dom är lyckliga nu, dom älskar varandra.
Dom går där hand i hand, förtrollad av kärleken, ser inte, hör inte, bilen kommer och dom omkommer i en olycka.
Sorgen förblir i människornas hjärtan, längtan och kärleken till dom.
Hand i hand lyftes dom upp till himlen, rösten säger mjukt, "Nu är du tillbaka min älskade Ängel, du har gjort din plikt, att finna kärleken, den enda som behövs för att förbli lycklig, en Ängels dröm, här får du dina vingar som jag lovat och din kärlek som belöning".
Hon flyger runt där, lycklig med kärleken. Nu vet hon varför människor letar efter kärleken, nu vet hon varför dom lever.
