Allt va försent.. Dom va redan borta...
Hon ser handen komma närmre hennes ansikte, en smäll hörs och hon känner smärtan i kinden medans hon faller ner mot golvet, en duns hörs och en tår faller ner för kinden,
hon kollar sakta upp och hon ser en förbannad pojke som kolla ner på henne,
en pojke som en gång aldrig skulle skada nån, aldrig skulle kunna göra nån illa. Men den pojken är nu borta.

Han skriker och gapar åt henne, men hon förstår inte ett ord han säger, hans armar viftar runt i luften när han skriker åt henne.
Hon bara kollar på honom med sina tårfulla ögon, hon kan knappt tänka, hon kan knappt förstå.
"Vad har hänt, varför är han så arg..?", Tänker hon,
"Inte har väl jag gjort nått... Eller har jag...?" Tänker hon igen.

Dagarna gick och hennes tankar va desamma, hade hon gjort nått fel,
vad de hon som osakart allt, hon vet inte och för detta gav hon sig själv skulden till allt,
till varför han slog och skrek på henne, hon trodde allt va hennes fel.

Vad har hänt med pojken hon en gång älskade?
Vad har hänt med alla känslor han en gång hade?
Det får vi nog inte veta.

Ytligare dagar gick och tjejen fick nog, hon tog fram kniven och plötsligt började hon hugga i honom,
för all ilska för all sorg hon bar, hon högg och högg tills hon släppte kniven och började skrika.
Han låg där på golvet, helt blodig.
Hon föll ner på golvet och tårana rann och hon tar sitt egna liv.

Grannarna hörde hur nån skrik så dom ringde polisen, men dom kom försent, båda var borta...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0