Hejdå..
Livet... Måste det vara såhär svårt? tänker jag.
Jag går runt i mitt rum. Runt runt runt, pillar på alla saker och tänker hela tiden, vad vill livet med mig?
varför måste jag finnas och varför i ett sånt här liv? Jag vill bara bort, vara någon annan, inte vara mig själv. Jag tittar ut igenom fönstret, jag ser en tjej vacker och söt. Tänker: henne vill jag vara, en sån person har nog ett bra liv. Men flickan där nere är inte den gladaste på jorden. Hon går där med sina kompisar, fejkskrattar och fejkler.
Hon hatar sig själv och vill inte ha sitt liv såhär, alla säger att hon är vacker och fin, men hon tror inte på ett enda ord dom säger, hon vill vara någon annan.
När ingen ser eller hör henne sitter hon på sitt rum, tar fram sin kniv och skadar sig själv medans tårana rinner sakta ner för kinden, varför måste hon leva? varför måste hon göra såhär? Ingen vet svaret, bara hon.
Hon sitter deprimerad och ensam i sitt rum, ingen som bryr sig om henne, ingen som vill ha henne, ingen som älskar henne, killarna håller på med henne fast hon inte vill, hon vill ha ett normalt liv, där inga killar håller på när hon inte vill och där hon kan vara lycklig och glad, men de livet får inte denna söta flicka.
Hon straffar sig för mycket och när hon är ute på kvällarna och är med sina kompisar så när hon skulle hem så såg hon en bro, hon tittade på den länge. Sen gick hon fram till den, tittade ner. Tog ett djupt andertag och började klättra upp för staketet, hon tittar ner och andas ut. Hon tittar upp mot himmelen och blundar, hon tänker på livet och de som kunde ha varit hennes liv. Hon tar ett djupt andertag igen och lutar sig frammåt och faller, hon viskar hej då. Och man hör ett plask. Hon sjunker och nu finns hon inte mer.
Jag går runt i mitt rum. Runt runt runt, pillar på alla saker och tänker hela tiden, vad vill livet med mig?
varför måste jag finnas och varför i ett sånt här liv? Jag vill bara bort, vara någon annan, inte vara mig själv. Jag tittar ut igenom fönstret, jag ser en tjej vacker och söt. Tänker: henne vill jag vara, en sån person har nog ett bra liv. Men flickan där nere är inte den gladaste på jorden. Hon går där med sina kompisar, fejkskrattar och fejkler.
Hon hatar sig själv och vill inte ha sitt liv såhär, alla säger att hon är vacker och fin, men hon tror inte på ett enda ord dom säger, hon vill vara någon annan.
När ingen ser eller hör henne sitter hon på sitt rum, tar fram sin kniv och skadar sig själv medans tårana rinner sakta ner för kinden, varför måste hon leva? varför måste hon göra såhär? Ingen vet svaret, bara hon.
Hon sitter deprimerad och ensam i sitt rum, ingen som bryr sig om henne, ingen som vill ha henne, ingen som älskar henne, killarna håller på med henne fast hon inte vill, hon vill ha ett normalt liv, där inga killar håller på när hon inte vill och där hon kan vara lycklig och glad, men de livet får inte denna söta flicka.
Hon straffar sig för mycket och när hon är ute på kvällarna och är med sina kompisar så när hon skulle hem så såg hon en bro, hon tittade på den länge. Sen gick hon fram till den, tittade ner. Tog ett djupt andertag och började klättra upp för staketet, hon tittar ner och andas ut. Hon tittar upp mot himmelen och blundar, hon tänker på livet och de som kunde ha varit hennes liv. Hon tar ett djupt andertag igen och lutar sig frammåt och faller, hon viskar hej då. Och man hör ett plask. Hon sjunker och nu finns hon inte mer.
Kommentarer
Trackback
