MillasTexter

Vinden i håret, tårana på kinden,
hon står där på berget, håller armana upp, hon känner friheten.
Aldrig har hon känt sig så lätt.

Men nu står hon där, med smärta och oro.
Snart ska allt bort, flickan vill inte finnas mer.
Sekunderna innan hon försvinner, släpper hon en ros.
En ros som minne, minne av dig.
Önskar att du kunde lyssnat, önska att du inte hade gjort så.
Önskar att du hade funnits kvar.
Men nu finns du inte mer och snart inte jag.

Flickan kliver över kanten, känner hur allt blir så lätt.
Känner hur vattnet svider mot hennes kropp, känner hur hon försvinner.
Nu.. Nu finns hon inte mer.