MillasTexter

Hon går där en lång väg hem, ensam och osäker, vet inte vad som kommer hända mer idag, vet inte vad som kommer att finnas kvar, vill bara försvinna, bort från allt, men inget av de kommer hända, hon är för feg, hon är för klen.

Att ingen förstår hur hon tänker, hur hon känner. Hon vill bara ha någon här som förstår henne, som lyssnar.

Hon kollar sig runt omkring mot träden, på mörkret som gömmer sig bland stammarna, hon känner sig som mörkret, bara gömmer sig och är dyster.

Hon vill känna att hon betyder något, hon vill känna sig viktig. Men nu går hon där ensam och krossad, att ingen förstår vilken skada alla har gett henne, att ingen har sett hennes smärtor, att ingen har sett hennes lidande.

Hon känner plötsligt en vattendroppe nuddar hennes kind, hon kollar upp mot himmelen och ser små vattendroppar falla ner, dom blir mer och mer, hon står kvar där ute i regnet, hennes kläder blir helt täckt av alla vattendroppar som faller ner.

Hon börjar sakta gå hemåt, när hon kommer innanför dörren känner hon hur hon skakar, hon försöker sakta ta av sig sin jacka, hon är så trött, hon är så sliten, snart orkar hon inte mer.

Hon går in i storrummet mot soffan, hon bara slänger sig ner i den, ligger där helt slut, hon orkar inte tänka, hon orkar inte röra sig, hon vill inte mer.

Hon faller sakta in drömmarna, drömmer om ett liv hon aldrig mer kommer få igen.

Plötslig vaknar hon upp av ett ryck, panikslagen sätter hon sig upp i soffan och kollar sig runt i rummet, allt är mörkt och läskigt, hon vågar inte röra sig, tänk om det är någon inne i lägenheten, tänk om det är något där som kommer och tar henne, hon vågar inte vara ensam mer.

Hon sätter igång tv'n och kollar runt bland kanalerna, inget som tar hennes intressen, hon stänger av tv'n efter ett tag, hon är trött, så trött.

Hon går sakta in till sovrummet, tar av sig kläderna och slänger sig ner i sängen bland kuddarna och tar på sig sitt täcke, kramar om de och önskar att de va någon som hon älskar, som älskar henne.

Hon somnar igen, drömmer om kärleken, om livet, allt de hon nånsin har önskat sig.

Hon vaknar upp igen på morgonen, hennes ögon är fyllda av tårar, dom rinner sakta ner en efter en, hennes tankar är lite överallt, hon vet inte va som kommer hända mer med henne, hon vet inte vad som kommer hända med allt. Hon vill bara kunna bli lycklig nån gång.

Hon sitter där i sängen, håller om kudden hårt, hon kollar ut igenom fönstret, mot himmelen, hon drömmer sig bort i sina dagdrömmar, ”hejdå...” viskar hon.