Air <3
Hon tar på sig sin jacka och sina skor, hon tar en stor suck och öppnar dörren, tar på sig sina hörlurar och startar musiken på hög nivå, hon börjar gå och hon åker in i sina egna tankar, hon kan se men ändå drömma bort, långt bort.
Hon går förbi kyrkogården, ner till staden där lugnet finns, hon kollar sig omkring lite försiktigt, hon ser lite människor, men inte så många som hon inte har sett där förut, hon tar långsamma och tunga steg, händerna i fickorna och musiken i öronen, hennes tankar hör bara hon.
Hon går förbi alla intressanta affärer, kikar snabbt på föremålena medans hon går förbi dom, som svänger in på en gata, där hon har gått förut, hon känner att hon vill bara gå, inte stanna, inte hemmåt, bara till någon annanstans, hon svänger förbi många gator, hon går inte för att komma hem, utan för att komma bort, men hon vet att i slutet så går denna rundan hem, hem till oron, till där allt kommer tillbaka.
Men nu vill hon inte tänka på att hon är på väg hem, utan bara bort, hon går och går och människorna bara kollar på henne, hon tänker inte så jätte mycket på det men hon märker de, hon känner sig som en stark människa, inte som den hon brukar vara, hon känner sig som annan person, en som inte är rädd för vad som gömmer sig i mörkret, utan en som gillar utmaningarna och riskerna och tar allihopa.
Hon börjar känna att skosnöret börjar att låsna, hon börjer sig ner för att knyta om dom, hon fryser till, hjärtat känns konstigt, hon knyter långsamt och låtsas att inte synas, hon ser att det går förbi fem killar som hon verkligen inte gillar, dom som brukade att slå henne i skolan och mobba.
Hon kollar sakta upp och se att dom har gått förbi, hon känner sig lättad, men blev lite fundersam, att dom inte rörde henne eller kollade så mycket fast det var 1 år sen dom sist sågs.
Hon ställer sig upp igen och börjar gå vidare, hon funderar inte så länge på det utan försvinner i sina tankar om allt som händer och om hur vacker världen är på kvällen, hon blundar och känner att de blåser lätt, hon älskar känna vinden smeka hennes kind och låta håret flyga lätt, hon känner att detta är varför hon verkligen vill leva, att få känna lyckan att vara glad.
Hon stannar upp och alla tankarna försvinner, hon vänder sakta sig om och ser upp mot himmelen, hon ser en stjärna som lyser lite mer än andra, hon får en känsla i sig som känns varm och glad, hon börjar le och sedan vänder sig om och börja gå igen.
Hon kollar klockan och ser att det börjar att bli ganska sent, hon börjar ta några vägar som leder hemåt, hon vill ju inte att hennes föräldrar blir för oroliga, när hon går där vid träden som gungar lätt, så kollar hon ner, ler för sig själv och börjar att trampa på alla blad som ligger där på marken. När hon börjar närma sig sin gata så vill hon egentligen inte gå in, hon vill bara fortsätta att gå.
Men hon tänker på att det finns en kväll imorgon också, som hon kan gå ut och gå.
Hon öppnar dörren och försvinner in i mörkret och låser efter sig.
Hon går förbi kyrkogården, ner till staden där lugnet finns, hon kollar sig omkring lite försiktigt, hon ser lite människor, men inte så många som hon inte har sett där förut, hon tar långsamma och tunga steg, händerna i fickorna och musiken i öronen, hennes tankar hör bara hon.
Hon går förbi alla intressanta affärer, kikar snabbt på föremålena medans hon går förbi dom, som svänger in på en gata, där hon har gått förut, hon känner att hon vill bara gå, inte stanna, inte hemmåt, bara till någon annanstans, hon svänger förbi många gator, hon går inte för att komma hem, utan för att komma bort, men hon vet att i slutet så går denna rundan hem, hem till oron, till där allt kommer tillbaka.
Men nu vill hon inte tänka på att hon är på väg hem, utan bara bort, hon går och går och människorna bara kollar på henne, hon tänker inte så jätte mycket på det men hon märker de, hon känner sig som en stark människa, inte som den hon brukar vara, hon känner sig som annan person, en som inte är rädd för vad som gömmer sig i mörkret, utan en som gillar utmaningarna och riskerna och tar allihopa.
Hon börjar känna att skosnöret börjar att låsna, hon börjer sig ner för att knyta om dom, hon fryser till, hjärtat känns konstigt, hon knyter långsamt och låtsas att inte synas, hon ser att det går förbi fem killar som hon verkligen inte gillar, dom som brukade att slå henne i skolan och mobba.
Hon kollar sakta upp och se att dom har gått förbi, hon känner sig lättad, men blev lite fundersam, att dom inte rörde henne eller kollade så mycket fast det var 1 år sen dom sist sågs.
Hon ställer sig upp igen och börjar gå vidare, hon funderar inte så länge på det utan försvinner i sina tankar om allt som händer och om hur vacker världen är på kvällen, hon blundar och känner att de blåser lätt, hon älskar känna vinden smeka hennes kind och låta håret flyga lätt, hon känner att detta är varför hon verkligen vill leva, att få känna lyckan att vara glad.
Hon stannar upp och alla tankarna försvinner, hon vänder sakta sig om och ser upp mot himmelen, hon ser en stjärna som lyser lite mer än andra, hon får en känsla i sig som känns varm och glad, hon börjar le och sedan vänder sig om och börja gå igen.
Hon kollar klockan och ser att det börjar att bli ganska sent, hon börjar ta några vägar som leder hemåt, hon vill ju inte att hennes föräldrar blir för oroliga, när hon går där vid träden som gungar lätt, så kollar hon ner, ler för sig själv och börjar att trampa på alla blad som ligger där på marken. När hon börjar närma sig sin gata så vill hon egentligen inte gå in, hon vill bara fortsätta att gå.
Men hon tänker på att det finns en kväll imorgon också, som hon kan gå ut och gå.
Hon öppnar dörren och försvinner in i mörkret och låser efter sig.
Kommentarer
Trackback
